Att börja ... varför är det så svårt?

Ett inlägg om att börja och om att inse sina svårigheter är vägen till att komma loss.

Jag älskar att börja. Synd att det ska vara så svårt bara. 😀 Egentligen är det ju inte svårt, det är ju bara att börja. Eller?

Jag vet inte hur det är med dig men jag får verkligen anstränga mig att gå från att TÄNKA att jag ska börja till att verkligen GÖRA.

Börja med vadå, kanske du tänker då? Det är en rimlig tanke. Och svaret blir: ALLT!

Jag svassar runt, funderar och tänker ut smarta saker. Antecknar lite här och lite där. Såväl mentalt som på papper och dokument. Och då känns det så bra – som att jag faktiskt GÖR någonting! 😂

Och på ett sätt gör jag ju det, jag förbereder mig. Men samtidigt så prokrastinerar jag själva igångsättandet, att börja. Och för att bli klar måste man ju börja liksom.

Men jag har allt genomskådat mig själv! Jag ser vad jag håller på med så jag anstränger mig, beslutar mig, laddar och så sätter jag mig och börjar. Och först är det segt. Ett ord, en mening. Börjar om, skriver om. Manar mig själv att fortsätta. Och efter en stund har jag glömt att det var jobbigt och när jag lyfter fingrarna från tangenterna så undrar jag vad jag höll på och krumbuktade mig om. Och var tiden tog vägen! 😂

Och det är likadant varje gång. En del av min process. Det är okej, huvudsaken är ju att det blir något. Och se här, den här texten blev ju till den också, trots allt fixande, velande och funderande innan jag började.

Önskar dig lycka till med börjandet! 😍

/Jeanette

Kategorier: Börja skriva